Jag hade skickat ett meddelande till några vänner på facebook, där jag frågade om någon ville hänga med ut på lördag. Men jag fick endast ett par svar. Det hör väl kanske till saken att jag för några månader sedan också hade skickat ut en förfrågan om utgång, med samma klena respons.
Egentligen kan man ju tycka att det är ganska dumt att köra samma koncept en gång till, när det inte fungerade första gången. Men det gjorde jag. Däremot visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera det hela denna gång. Förra gången så lät jag det bara passera. Men det kändes inte helt rätt det helller. Jag var ju stött över att ingen svarade, samtidigt som jag inte ville framstå som martyr och skriva något surt meddelande (så är vi där vid det martyra igen).
Jag landade tillslut i att skriva ett meddelande om att "jag tolkar övrigas tystnad som att ni inte hänger på ikväll". Det kanske var väldigt martyrigt ändå? Jag var lite osäker. Nu idag hade jag fått ett meddelande från en tjej att hon inte är inne så mycket på facebook och därför inte hade sett mitt meddelande. Slutligen kan jag alltså konstatera att jag sitter här med en släng av dåligt samvete. Dåligt samvete kontra stötthet, det var mina valmöjligheter. Jag bör nog inte slänga ut några fler förfrågningar på facebook. Inga förfrågningar och inga män via facebook, man lär sig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nej, kanske facebook ändå inte är bästa sättet. Facebook har blivit så mycket mer än bara, just det en face book.
Kanske känns inte en inbjudan där så personlig heller? Vill hon verkligen ha mig med, eller kryssade hon bara i mitt namn när hon ändå höll på?
Ring mig istället så hänger jag på!
Det skulle jag förstås ha gjort ;). Du har nog rätt, det blir lite opersonligt på facebook. Det är förstås skillnad om man ringer eller skickar sms eller liknande.
Skicka en kommentar