Det löste sig automatiskt med hämtningen idag. På väg till skolan mötte jag bästis tillsammans med mormor. Problemet löst! Vi hade ett mycket trevligt muséebesök och allt är frid och fröjd. Dessutom kom jag hem till en total tystnad! Det är nästan det största av allt. Jag kan bli snudd på gråtfärdig över att få uppleva en sådan harmoni.
En annan lite trevlig detalj är Pappa Stövel som jag stötte på för första gången denna termin. Han är pappa till sonens klasskompis och jag var lite svag för honom när sonen precis hade börjat skolan. Det hände aldrig någonting, jag kände inte riktigt att det var besvarat så jag la ner. Men så i somras pratades vi vid igen och då kändes det lite som om något hände. Jag kanske bara inbillar mig, det spelar inte så stor roll. Jag tyckte om känslan jag fick idag. Jag gick omkring resten av dagen och kände mig lite "sedd".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, tänk vad man ibland oroar sig för det framtida, och oftast löser det sig ändå, eller hur :)
Jag bor i rätt lyhörd trappa och jag känner igen den lättnad man känner då man inser att det inte är fest inatt hos någon. Inte för att man missunnar någon detta men ibland behöver man få sova innan klockan 5 och det tystnar.
Och visst är känslan av att vara "sedd" härlig!
Ja, och allt detta på samma dag! Jag ska komma ihåg känslan ikväll när musiken börjar skruvas upp inne hos grannen ;)
Skicka en kommentar