Har varit och tränat på ett sådant här lunchpass igen. Nu sitter jag här som en liten darrig, urlakad trasa. Jag hoppas innerligt att det här är nyttigt. Det känns inte så. Jag kan inte säga att min kropp känns sund i detta nu.
Det känns snudd på oöverstigligt att ta sig hem kommunalt, hämta son + bästis och sedan ta med dem till deras aktivitet. Jag förstår inte ens hur jag ska kunna ta mig ner för trapporna och ut på gatan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar