En eftermiddag i simhallen

Klockan två i eftermiddags hade det fortfarande inte hänt något alls här hemma. Jag hade varken ork eller lust att ta tag i dagen. Å andra sidan så kändes det lite bortkastat med ytterligare en dag framför tv:n och datorn. Den där eftermiddagsångesten som blommar ut i full blom när klockan börjar närma sig tre. Jag har förresten just upptäckt eftermiddagstv igen. Idag hittade jag Pantertanter på någon kanal. Pantertanter! Sådan nostalgi. Jag brukade tycka att den var så bra. Det vilar en sådan trygghet över den serien. Jag tror att tv generellt symboliserar någon sorts trygghet för mig, men den serien är ju så vansinnigt behaglig.

Tillslut tog jag ändå tag i mig själv och fick med mig en mycket motvillig son på en promenad till simhallen. Jag var i det tysta ganska motvillig själv också. Men sonen är i ett skriande behov av att träna simning och nu hade han inte simmat sedan i somras. Så skönt att det blev något bra av eftermiddagen i simhallen. Sonen simmade omkring efter bästa förmåga, hoppade i från kanten och lyckades med bedriften att göra kullerbyttor under vattnet. Mycket stolt mor.

Han blev ganska traumatiserad av att gå på en usel simskola sitt sista år på dagis. Den hölls i en bassäng där barnen inte bottnade och där de endast skulle simma fram och tillbaka med dynor i 40 minuter. Sonen som aldrig hade haft sådana där dynor på sig tidigare hade fullt sjå med att överhuvudtaget hålla huvudet ovanför vattenytan. Oj, vad mycket tjafs jag hade med dagispersonalen om den där simskolan och att sonen inte skulle behöva gå dit. Det är synd, inte minst för att den simhallen (där simskolan gick) ligger endast ett par minuter bort från oss. Tyvärr vägrar sonen att sätta sin fot där igen. Inte mycket att säga om det.