Ytterligare en timme har snart gått och ingenting har hänt. Ute öser regnet ner, så jag är sådär sugen på att gå bort till parken med barnen. Det är en kvarts promenad till just den här parken. Det verkar ju dessutom ganska osannolikt att föräldrarna skulle vara utomhus nu, det har ju regnat sedan ett par timmar tillbaka. Men de skulle hämta upp kompisen på vägen tillbaka. De kan ju inte bara ha skitit i det och gått hem.
Eller har jag helt missuppfattat tiden? Men jag är helt säker på att vi inte pratade om fem. Tvätten är färdig och jag hör på sonen att han börjar tröttna på situationen. De känner ju inte varandra så bra längre, det har inte träffats sedan förra sommaren.
Kan det ha hänt någonting? Men skulle något i så fall ha hänt båda föräldrarna? Det verkar ju väldigt osannolikt. Annars borde de ju ha hört av sig. Det är väl det första man tänker på om något händer - barnet?
Nä, nu drar jag med mig barnen. Regn eller inte. Det känns för olustigt att ringa och jag måste ut till affären hur som helst. Tänk om vi skulle gå bort dit och de inte är där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar