köra-bil-fobi?

Imorgon är det allhelgona, vilket innebär släktträff (pappas släkt) och ett par timmars vandring runt på den stora kyrkogården. En mycket trevlig tradition, dessutom släktens enda tradition. Efter denna vandring som sträcker sig över hela kyrkogården (i och med att gravarna är placerade i olika områden) så åker vi hem till min farbror på släktmiddag.

Problemet med denna tradition är att den förutsätter bil. Vi kan i och för sig ta oss ut till kyrkogården kommunalt. Förmodligen skulle vi dessutom kunna få skjuts därifrån hem till farbrodern (som bor en bra bit norr om staden). Det besvärliga är väl egentligen att ta sig hem därifrån. Det är sen lördagkväll och inte vilken lördagkväll som helst, utan Halloween. Det här är ganska långt ut, där bussarna på sin höjd avgår en gång i timmen. Därefter är det minst ett par byten till innan vi är hemma.

Tidigare hade jag ju bil och då var det inga problem. De senaste åren har vi fått skjuts hem av farbrodern eller av någon kusin, men det har varit långa diskussioner om vem som ska behöva skjutsa oss. Inte så roligt. Det här året lät det inte som att det var aktuellt med något skjutsande, alltså måste jag lösa det hela på något annat sätt.

Jag vet att jag kan få låna en bil imorgon, men haken är att jag inte törs köra längre. Det har inte hänt någonting eller så. Jag är nog mest bara ovan. Inte blir det bättre av att det nästan uteslutande är motorvägskörning heller. Är det något som är otäckt så är det att köra på motorvägar. Jag kan köra inne i stan, inga problem. Har inget emot andra bilar, skyltar och rödljus. Men låt mig slippa de där höga hastigheterna och dessa evinnerliga påfarter. Är helt enkelt livrädd för att sätta mig i en bil och köra den sträckan, dessutom med sonen i bilen. Hur i all världen ska jag lösa detta? Eller ska jag bara ta en taxi hem på kvällen istället? Det kan ju inte vara sunt att gå runt och ha ångest över det här hela morgondagen.