All denna oro

Försöker nu att inte söka runt på nätet efter olika symptom. En och en halv månad kvar till tid hos gynekolog. Nu är det inte längre klimakteriet jag oroar mig för utan jag insåg dessvärre att mina symptom är ju även symptom på cancer. Kanske kan man ringa och säga att man kan komma med kort varsel om de skulle få något återbud? Känner jag mig själv rätt så lär jag ha byggt upp en ocean av oro när vi är framme vid slutet av november.

Annat orosmoment av betydligt lindrigare art. En mamma från skolan ringde idag och frågade om hennes dotter kunde sova över hos oss i helgen. Det är samma flicka som ingått i det som blivit lite av ett triangeldrama mellan sonen, bästis och denna flicka. Jag vet att hon och bästis brukar sova över hos varandra de helgerna sonen är hos sin pappa. Så jag är lite förvånad över att hon frågade oss och inte bästis/grannen. Måste nästan fråga grannen om de eventuellt har sagt nej?

Haken är att jag är rädd att sonen inte alls kommer att vara särskilt pigg på det hela. Han skulle egentligen behöva lite lugn hemmatid. Å andra sidan så kände jag att jag inte kunde säga nej till detta. Sonen är där varje morgon en liten stund innan de går tillsammans till skolan. Men det känns ju lite märkligt att ta ett beslut kring hans umgänge över hans huvud så att säga. Visar det sig att grannen/bästis inte har några planer så måste förstås bästis också erbjudas att sova över i helgen. Kanske kan jag i så fall fly upp till grannen en stund? Kanske är det jag som behöver en liten stund av lugn och ro?