En bortglömd födelsedag

Nu slog det mig att han som en gång i tiden var min allra största kärlek fyller år idag. Jag kommer ihåg att jag som 20-åring grät av tanken på att vi bara skulle få ynka 60 år tillsammans. Det kändes så futtigt och jag önskade att vi istället hade känt varandra hela livet så att vi hade fått lite mer tid på oss.

Det höll i fyra år och jag var förkrossad när det tog slut. Jag trodde aldrig att jag skulle komma över det Så kär har jag nog aldrig varit i någon annan. Men idag så har hela dagen gått utan att jag har uppmärksammat någonting. Jag har snurrat fram ankomststämpeln på jobbet till 6 oktober utan att reflektera över att det skulle varit något speciellt med detta datum. Kärleken är borta. Mannen ifråga är idag gift och har två barn. Tur att jag inte visste det då, den där dagen när jag låg och grät över våra ynka 60 år tillsammans...