En på det hela taget trevlig dag. Vi tog en promenad, jag och sonen, och lyckades nästan undkomma skyfallet. Shoppade därefter effektivt vinterjacka och stövlar till honom på en halvtimme. Han är fortfarande tämligen ointresserad av kläder. Jag har även hunnit med en kanelbulle och en kvällspromenad med grannen. Jag hade ett skriande behov av att komma ut efter att ha suttit inne nästan hela dagen igår.
Jag misstänker att jag lider av något sorts stressymptom. Att det är därför jag är så lättirriterad över ljud från grannarna. Jag har inte varit så här känslig tidigare. Jag skulle verkligen behöva någon sorts paus. Bara ta det lugnt i en vecka i total tystnad. Ja, tillsammans med sonen blir det ju då förstås. Jag kan omöjligt vara harmonisk om jag inte vet att han har det bra.
Ifall jag skulle fatta tillräckligt mycket mod för att gå vidare med det här med inseminering. Jag undrar hur det skulle påverka hjärta och stress osv. Tänk om kroppen inte skulle klara en graviditet? Sonen har ju bara mig i och med att han känner som han gör inför det här med att åka till sin pappa. Vågar jag riskera min hälsa för en graviditet? Å andra sidan så skulle ju sonen då få ett syskon, vilket han i och för sig inte vill ha... Hur ska jag kunna ta ställning till det här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar