Dagen har gått bra. De tre barnen har lekt och hållit hyfsat sams. Jag insåg dessutom att när de är tre så sitter de inte framför datorn i samma utsträckning som annars. Istället har de varit ute en sväng och hållit till i sonens rum.
Nu på kvällen hade vi någon form av drama här utanför. Jag hörde mansröster som skrek, men jag såg inte vad som hände. Däremot så såg jag att folk hade gått ut på balkongerna och hängde ut genom sina fönster. Det kändes så bra att det fanns en sådan uppslutning och ett sådant engagemang. Jag antar att det var någon som blev slagen i och med att folk ibland skrek "Sluta" allt vad de orkade. Man skrek att man skulle ringa polisen om de inte slutade. Killarna på pizzerian runt hörnet kom utspringande. Efter en stund kom också ett antal polisbilar och det blev tyst där nere.
Det känns tryggt att folk inte bara sitter hemma och låtsas som att de inte hör när något händer. Även om man inte går ut och försöker stoppa ett bråk handgripligen, så tror jag att man åstadkommer en hel del bara genom att gemensamt skrika när någon blir slagen. Där och då tyckte jag så mycket om mitt kvarter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar