All inclusive och gift soulmate

Vi har vallats runt på all-inclusivesemester. En mycket märklig tillvaro där man rör sig mellan buffén, solstolen och poolen. Steget därifrån till institutionalisering är inte så förskräckligt långt. För att förstärka detta samband välsignades vi med ett färgglatt band att ha runt handleden så att alla kunde se vart vi hörde hemma.

Med på denna resa var även sex par (utöver vårt udda sällskap). Endast par! Man kanske inte åker som singel på all inclusive? Man kanske inte åker som singel på solsemester? Eller rättare sagt, man kanske inte har råd att åka som singel eftersom det ofta innebär att man måste betala dubbelt så högt pris om man inte vill dela rum med en främling.

Utifrån denna orgie i par så fick jag hur som helst singelångest. För första gången på länge så fick jag någon sorts flash om att det faktiskt skulle vara skönt att vara två. Jag fasthåller gärna annars att det är minst lika bra att leva som singel. Och det är det ju, men just nu har jag nog en liten svacka. En tillfällig svaghetsfas där det skulle vara skönt att slippa kämpa mot samhällsnormen.

Svackan blir inte nödvändigtvis bättre av att jag äntligen fick svar från min soulmate som jag skrev till på facebook för någon månad sedan. Det var förstås trevligt att han svarade. Men - surprise -han är gift - och har det andra barnet på tillverkning. Idag tänker jag känna mig lite kymig över detta faktum. Jag önskar honom förstås all lycka, men just idag önskar jag att det för en gångs skull även kunde hända mig.