Kommunikation?

Idag hade vi återigen ett fall av att jag tolkar situationen, agerar utifrån hur jag tror att andra tänker och så rör jag istället ihop allting. I detta fall var det grannen och bästis som hade frågat oss tidigare om vi ville följa med dem ut i skogen idag. Vi hade inte hört något mer från dem, "den tredje vännen" sov ju över hos dem istället för hos oss igår. Jag tänkte därför att grannen kanske ville ha lite ensamtid med bästis i och med att de knappt hade fått vara själva sedan i fredags. Jag tänkte förstås också vidare att grannen förmodligen inte skulle våga säga det till oss om så var fallet, utan kanske skulle känna sig tvingad att ta med oss ut i skogen.

Följaktligen avvaktade vi ifall de skulle höra av sig, väntade fram till klockan två, men sedan gav vi oss iväg själva jag och sonen (ville inte ligga någon till last). Vår färd gick inte riktigt ut i skogen, men till en park strax utanför staden som är väldigt stor och skogslik. Det är en av mina favoritparker så här på höstkanten. Som hämtad ur en saga. Jag blir alltid helt tagen av att den är så pampig och majestätiskt

Sonen och jag hade en mycket trevlig eftermiddag i parken, vi tittade på fåglar och gick och fikade. Men det visade sig när vi kom hem att grannen och bästis visst hade varit förbi oss, precis som planerat, strax efter att vi hade begett oss iväg. Jag hade inte alls behövt tolka in att de egentligen ville vara för sig själva. Istället hade de förmodligen blivit ganska förvånade över att vi inte var hemma, vi som skulle ut i skogen tillsammans? Kommunikation - det kanske vore något att prova på till nästa gång?