Tomatkastning

Kaotisk dag på jobbet. Försöker att inte dras med i vad som verkar vara en prestigekamp. Håller uppe en professionell mask utåt, men inombords är jag inte större än att jag vill hänge mig åt tomatkastning. Jag har stöd av mina kollegor, jag kommer att rida ut det här. Men idag har det fått ta alldeles för mycket energi.

Har funderat lite kring det här med bloggande de senaste dagarna... En bloggare som jag följt under en tid har beslutat sig för att ta en paus. Det är nog sunt att kunna sätta upp sådana gränser för sig själv. Men det är märkligt ändå hur det påverkar mig på något plan. Den bloggen ingår liksom i min kvällsreportoar av bloggar. Det blir lite tommare nu. Jag har gått här hemma och ibland oroat mig en aning, ibland glatt mig med en människa i en annan del av landet som jag aldrig träffat. Jag tycker om konceptet. Som att man kommer tillbaka till någon sorts värdegrund i medmänsklighet.

Man pratar ofta om näthat. De bloggar som provocerar får också onekligen stor uppmärksamhet. Men den andra sidan av bloggandet är den där medmänskliga sidan. Där man känner med andra helt okända människor (om man nu är okänd inför någon som följer ens blogg?). Det känns som en värdig motvikt. Man mår så mycket bättre av att vilja någon väl. Ska komma ihåg det imorgon på jobbet om jag trillar dit igen och börjar fantisera om tomatkastning.