Inte min bästa eftermiddag

Har stressat som en galning hela eftermiddagen. Det är en genrellt stressig tid på jobbet. Dessutom är jag skyldig en kollega hjälp med arkivering. Hon hjälpte mig när jag avslutade mitt gamla jobb och skulle arkivera allt som aldrig blivit gjort. Nu är det alltså dags för en gentjänst. Tyvärr var jag tvungen att springa iväg strax efter att vi startat eftersom jag skulle ta sonen.

Grannen hämtade idag, men hon skulle iväg vid 6-tiden så jag hade en viss tidspress. Det uppdagades nämligen i helgen att sonens täckbyxor är spårlöst försvunna. Jag var alltså tvungen att införskaffa ett par nya byxor till sonen innen jag skulle plocka upp honom hos grannen. Går från kollegan som blir lite halvsur. Försöker ringa grannen ett par gånger men ingen svarar. Springer ifrån jobbet och hoppar på tåget. Får tillslut tag på grannen som då meddelar att jag inte alls behöver skynda mig, hon har nämligen frågat om sonen vill följa med henne istället och det ville han.

Här någonstans startar dagens irritation. Jag som hade stressat som en tokig och gjort kollegan besviken helt i onödan. Det dröjer ca fem minuter tills grannen ringer igen och sonen har ångrat sig. Han vill inte följa med grannen utan han vill stanna hemma. Trevligt på sätt och vis, jag hade sett fram emot en hemmakväll med sonen. Okej, plan 1 är alltså igång igen. Jag måste snabbt hitta täckbyxor och åka hem till sonen. Nu visar det sig att täckbyxor i sonens storlek är helt slut i hela stan. Springer ut och in i citys alla tänkbara affärer inom loppet av en timme. Ringer sedan i panik till grannen igen och säger att jag är på väg hem ändå, hon kan ta med sig sonen till tunnelbanan så möter jag upp dem där.

Då visar det sig att planerna har ändrats igen. Sonen ska nu följa med henne ikväll ändå. Jag som sprungit mig trött inne i stan... Hade jag fått veta att jag inte hade någon tidspress hade jag kunnat börja handla julklappar i lung och ro. Nu är jag snudd på gråtfärdig och vill bara hem. Det känns ärligt talat sådär. Jag har vänt ut och in på mig själv för att hon ska få komma iväg som planerat. Men hon kan inte ens lyfta luren och meddela att jag inte behöver komma hem före kl. sex?

Nu sitter jag alltså här. Ensam hemma en hel kväll. Ingen myskväll med sonen. Orkar inte ta mig för att göra något vettigt. En så totalt bortkastad kväll. Irriterad på grannen. Irriterad på det mesta om jag ska vara ärlig. Usch för den här kvällen!