Man kaxar till sig...

Han ringde idag! Jag satt på ett möte på jobbet och hade stängt av ljudet på mobilen. När jag slog på den igen såg jag att jag hade ett missat samtal från pappa stövel. Vi var tvungna att gå direkt från mötet till en föreläsning så jag hann inte ringa upp honom däremellan. Men jag satt och var alldeles lycklig under hela föreläsningen och har ingen som helst aning om vilket ämne som avhandlades där framme vid podiet.

Nu var det kanske inte riktigt så fantastiskt som det låter. Det första han säger när jag tillslut ringer upp honom är att han ringer enbart för att hans son ville följa med min son hem idag. Antingen så ville han ursäkta sig själv för att inte verka för påträngande. Alternativt så är han livrädd för att jag ska tro att han är intresserad, trots att han verkligen inte är det. Jag låter det vara osagt.

Jag hade kommit överens med sonen om att vi skulle vara själva ikväll, så jag var tvungen att säga nej till kvällen. Det blev lite konstig stämning. Sedan så är det som om ingen av oss vet riktigt vad vi ska säga och när vi väl påbörjar en mening så gör vi det samtidigt. Detta innebär att det blir en stunds förvirring när vi inte riktigt vet vem som ska fortsätta osv. Tillslut föreslog jag i alla fall att vi skulle hitta på någonting tillsammans med barnen i jul. Det tyckte jag ändå var hyfsat modigt. Jag antar att han samtyckte till det. Vad ska han annars säga? Han sa åtminstone inte nej.

Väl framme vid fritids så var hans son kvar. Han var jättelycklig över att jag dök upp och ville bestämt att jag skulle ringa hans pappa och fråga om han fick följa med oss hem. Sonen var lika enutiastisk så jag ringde upp pappa stövel igen och frågade om det gick bra trots allt. Kontentan blev att jag fick träffa pappa stövel en stund även idag, när han kom för att hämta sin son. Det kändes ganska bra tror jag. Jag tog återigen upp att vi kunde hitta på någonting under julen. Det kanske var påfluget? Äh vad spelar det för roll? Jodå, man kaxar till sig...