Sonen har åkt till sin pappa. Jag är så tung i kroppen, i sinnet, i tankarna... Jag hade hoppats att jag skulle kunna gråta ur mig det tunga, men jag kan inte gråta alls längre. Har ingen lust alls att må så här. Jag ger mig den här helgen att återhämta mig, sedan får jag försöka hitta tillbaka till energin igen.
Orkar inte fundera kring min hälsa. Jag får förutsätta att allt ordnar sig, att det blir bra. Har istället börjat tänka på det här med att hitta någon. Kanske är det en flykt att fokusera på det istället? Vännen och grannen är båda ute och nätdejtar igen. De har gått vidare från den gemensamme nämnaren nu. Skönt för alla inblandade. Ikväll är de båda ute med nya män som de är seriöst intresserade av. Det är märkligt hur synkade de är trots att de inte känner varandra.
Vill inte bli ensam kvar medan alla andra går in i relationer. Men är det egentligen ett bra skäl att gå in i en relation? Att man inte vill vara ensam? Å andra sidan så är det säkert därför som väldigt många människor går in/stannar kvar i relationer. Jag tycker ju om att vara ensam. Så länge jag inte är helt ensam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ensamhet är svårt då den inte är helt självvald. Och men en vän/eller mer i ens närhet så har man någon att ty sig till då känner behov.
Det är naturligtvis inte enda anledningen men att inse att man är "ensam" kan ibland rucka på det mesta. Du kommer nog på hur du vill göra.
Jag vet nu hur jag vill ha det i alla fall, stort bara det :D
Vad skönt att du hittat din väg. Jag är inte riktigt där än tror jag. Velar mellan att lägga energi på att hitta en ny man, alternativt försöka få barn på egen hand. Eller kanske bara fortsätta i de spår jag går i nu...?
Klyscha , javisst men "då tiden är mogen - kommer du att ha landat - och vet vart du vill", det tror jag i alla fall :)
Skicka en kommentar