Sonen har åkt till sin pappa för att fira jul. Det är väldigt tomt förstås. Just idag känns livet lite meningslöst. Jag saknar honom. Inte mycket annat att göra än att stå ut.
Det har kört ihop sig på jobbet. Som om det inte finns något stopp på eländet där just nu. Jag känner att jag får klä skott för ett organisatoriskt fel som jag inte alls har med att göra. Men någon måste hängas och nu verkar det bli jag, som inte ens arbetar på den institutionen som det handlar om. Det är en krissituation och de kan inte lösa den själva på institutionen. Så enkelt att bara lägga det på någon annan... Vi byter chef vid årsskiftet så jag har inte direkt någon att vända mig till rörande detta heller. Vill bara kunna låta det rinna av mig och gå på semester, men jag kan inte. Det gräver sig liksom in och jag kan inte släppa jobbet.
För att toppa det här gnälliga inlägget så har grannen ovanför löpt amok de senaste månaderna. Han spelar hög musik på vardagkvällarna/nätterna. Jag misstänker att han har vänt på dygnet i och med att jag vaknar var och varannan natt med ett ryck när han skruvar upp volymen på sina dataspel både tre och fyra på nätterna. Vad gör man? Förmodligen bör jag börja bråka om det här igen. Men just nu orkar jag inte. Jag är så pass sårbar just nu att jag inte orkar dra igång något mer bråk.
Fyra dagar kvar till sonen kommer hem igen. Åh vad jag önskar att livet ska ha vänt tills dess. Orkar inte må så här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jobbet låter inget vidare, finns det inte någon som kan bistå dig, eller vad gör de personerna som egentligen ska ha hand om det? Försök släppa det så du får en lugn ledighet.
Jo det är alltid svårt då barnen åker bort men han kommer snart igen, dagarna går fort. Se om du inte kan ta dessa dagar till egna "samla energi dagar"? Gör något trevligt för dig!
Prata med hyresvärden, säg att det fungerar inte att ha det så här - stå på dig, du kommer att må ännu sämre om du inte tar tag i det - du får inte sova, och det är jätteviktigt då man inte mår bra, man mår bara ännu sämre annars.
Och du vet, vi ska ju ha ett jättebra 2010, alla vi :)
Idag känns det lite bättre. Jag tror att de som egentligen har ansvar för krisen på jobbet redan har klappat ihop av lite olika skäl. Det finns nog ingen där som orkar ta ansvar längre. Jobbig sits, men jag tror att jag är på väg att släppa det lite grann. Ska undvika jobbmailen dessa veckor.
Får se om jag törs ta upp det här med grannen med någon.
Jag håller helt med dig. Nästa år ska vi försöka göra till ett bra år. Det där med små, små steg osv.
Skicka en kommentar