Fristen är över

Som det strular på jobbet i dessa dagar. Det ena ärendet besynnerligare än det andra. Någon är missnöjd med ett beslut jag har förmedlat och har drivit ärendet vidare. Jurister är inblandade och jag har inte riktigt ork för det just nu. Jag kan stå för mitt agerande i alla fall, man får väl vara nöjd med det. Även om det visar sig att jag har handlat fel så känner jag att jag har handlat efter bästa förmåga.

Något annat jobbrelaterat som bekymrar mig en aning är vår praktikant på jobbet. Det känns som om praktikanten har hamnat helt snett och känner sig väldigt utanför. Jag har inte riktigt förstått det tidigare. Jag kan förstå att det lätt blir så. Det är en i och för sig trevlig arbetsgrupp, men jag fick jobba hårt för att bli en i gruppen. Vet inte hur mycket ansvar jag ska ta för denne praktikant. Jag har inte varit handledare alls, jag är ju ganska ny själv. Ska dock försöka prata lite med praktikanten imorgon så får vi se om jag kan göra någon skillnad.

Apropå något helt annat så visade det sig nyss att min son fått en ny flickvän. Det ringde en liten tjej hit i fredags. Utan att presentera sig frågade hon efter sonen. Jag sa att sonen tyvärr inte var hemma, men att han skulle vara hemma nästa helg ifall hon ville ringa då istället. Sedan kunde jag inte bärga mig, utan frågade förstås vem jag kunde hälsa ifrån. Det var flickvännen. Den dåtida flickvännen. Det visade sig på måndagen att hon endast hade ringt för att göra slut. Tssssss! Och jag som var så trevlig och pratade om nästa helg!

Nu har sonen en ny flickvän. Vi hade just ett samtal i soffan kring detta. Han suckar, rycker lite på axlarna och säger -"Jag som ville prova hur det känns att vara singel. Nu fick jag bara vara singel i tre minuter". Olika falla ödets lotter kan man kanske säga...