Idag är läget lite lättare. Var alldeles ensam på jobbet idag. Knappade ut mig från telefonen och skrev ett automatiskt mailsvar om julledighet. Såg till att de låste dörren till vår korridor i och med att jag satt ensam. Kunde alltså jobba ostört i ett antal timmar. Inget nytt om krisen från de senaste dagarna. Jag antar att alla gått på semester. Förhoppningsvis kan jag försöka släppa det där för ett par veckor. Låta det vila en aning.
Har varit förbi min faster med en julblomma och önskat henne God Jul. Jag drog mig lite för att åka dit, men nu efteråt känns det mycket bra. Hon blev väldigt glad över att jag kom. Då blir det väl värt en timmes haltande konversation. Eller jag vet inte om det är den haltande konversationen egentligen. Kanske är det mer att hon tenderar att vara väldigt arg på människor som står oss båda nära. Idag tror jag att hon var mycket nöjd med att få visa upp att även hon får besök inför de andra damerna. Det unnar jag henne verkligen.
Inhandlade den sista julklappen till sonen och sprang på vännen och hennes vän i en galleria. Vad är oddsen för det nu i julruschen? Det slutade med att jag och vännen hamnade på vår favoritrestaurang med varsin förrätt. Det var bara vi och ett par äldre herrar i hela restaurangen. Jag tycker om den lite tragiska stämningen som vilar över restauranger dagen före julafton. Ingen julvaka eller julmys hemma med familjen. Tidigar år när sonen firat jul med sin pappa har jag och denna vän varit ute och ätit just dagen före julafton. Trevligt att det av en slump blev så denna jul också.
Väl hemma dök grannen upp och ville bjuda på glögg. Hon är jättekär och lycklig. Det är roligt för henne, det är det. Hon kunde inte längre gå ut på juldagen i och med att hon skulle träffa nya mannen, vilket är lite typiskt nyförälskat. Känner att jag inte kan klandra henne heller. Jag hade resonerat precis likadant om jag var hon. Det var deras enda gemensamma lucka, vad gör man? Måste hitta på någon aktivitet på juldagen, men det känns helt okej.
Nu är det bara tre dagar kvar till sonen kommer hem igen.
onsdag 23 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar