Tänkte skriva ett inlägg om mina grannar, men ångrade mig. Sedan tänkte jag skriva om nervositet för operation och diagnoser, men jag orkar inte riktigt ta i det heller kände jag. Som att jag inte riktigt vill kännas vid det.
Nej, det största den här dagen är att jag varit på utvecklingssamtal i sonens skola och läraren hade ingenting att anmärka på. Allting går bara bra. Det som tidigare har varit på agendan har sonen nu arbetat med och han klarar sig alldeles lysande. Jag ska försöka leva kvar i den känslan ikväll. Inga stora känslor idag, en liten frist av harmoni.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Harmoni är bra. Lugn. Trygghet. Förtröstan. Det är en känsla att släppa in, och att vara rädd om. Och ett sätt att vara rädd om dig.
Så sant. Harmoni är eftersträvansvärt. När jag får en martyrsvacka så kan gnälla över att harmoni är mitt livs höjdpunkt. Men vilken fantastisk höjdpunkt egentligen, att allting känns bra...
Skicka en kommentar