Fick hem en mycket upprörd son idag. Pappan ska skaffa hund, förmodligen en beryktad kamphund. Sonen i sin tur är paniskt livrädd för hundar sedan han blev biten av en hund för något år sedan. Jobbig situation. Försöker lugna sonen med att det bara kommer att vara en liten valp från början, men det verkar trösta föga. Jag hoppas att det stämmer när de säger att beryktade kamphundar bara har ett oförtjänt dåligt rykte. Det är verkligen som om livet måste ställa till det lite extra hela tiden.
Jag fortsätter med en snudd på naiv envishet att hävda att nu måste det snart hända något som ger energi. Förmodligen har det med fokus att göra. Jag måste fokusera på det positiva. Man måste själv skapa situationer som ger energi och allt det där. Men omständigheterna skulle gott kunna vara lite mer samarbetsvilliga just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag får nog faktiskt hålla med om att kamphund är framavlad i ett specifikst syfte, och det är inte som familjehund.
Har dock en väninna vars barn köpt en och de har den som familjehund, men tycker ändå att det finns andra hundar som är bättre lämpade som familjehund.
Sedan kan man alltid ta en diskussion om det är lämpligt med hund då sonen är så rädd.
Ja, jag hade nog varit lite försiktig ifall jag hade haft småbarn och gått i hundtankar. Det är en rejäl risk man tar ifall man chansar på att hunden har ett stabilt psyke. Jag hoppas innerligt att det blir en lugn hund.
Sonen har hittat en lösning coh går nu och hoppas på att han ska bli allergisk mot hundar... Men det lär knappast hända.
Skicka en kommentar