Ett summerande inlägg

Under det här decenniet har mitt liv ändrats drastiskt. Jag födde min son i början av decenniet och skrev ett helt nytt kapitel i mitt liv. Det har varit ett decennium som mamma, vilken fantastisk gåva. Sonen är utan tvekan det största och bästa som någonsin hänt mig.

Jag och sonens pappa har haft väldigt svårt att hitta fram till varandra. Det har varit slitsamma år på det sättet. Som jag har våndats och mått dåligt över det. Men jag har lärt mig otroligt mycket om att hantera konflikter. Jag har varit tvungen att hantera den här relationen vare sig jag vill eller inte, jag har inte kunnat fly från den. Idag tror jag att vi har landat i något som är lite mer stabilt. Jag hoppas att det fortsätter så.

Jag har landat i ett yrke som jag tror att jag kan stanna kvar i. Mest av en slump tror jag, ingen färdigutstakad karriärväg. Det här var inte alls vad jag hade i åtanke när jag utbildade mig en gång i tiden. Det har onekligen varit en resa i karriären de senaste 10 åren. Jag upptäckte att jag själv kunde påverka hur andra på arbetsplatsen såg på mig. Detta innebar att jag kunde ta mig från att vara den anonyme som inte riktigt räknades till att vara den som alla räknade med. Det var en otroligt nyttig resa för mig. Nu är jag inte kvar där längre, men kunskapen bär jag med mig.

Vilket decennium! Det har inte varit lätt, men det har gått bra ändå. Jag är lite säkrare idag, åtminstone i vissa avseenden. Nu vore det skönt med lite harmoni under en period. Jag vill hinna landa. Samla lite kraft för att kunna hoppa på nästa tåg.