Mamman från skolan hörde faktiskt av sig tillslut, mitt i min tv-middag framför "Stjärnorna på slottet". Något motvilligt gick jag med på att gå ut. Märk väl att klockan hade passerat nio innan jag stod utanför porten. En tid när jag vanligtvis börjar tänka på hemgång. Men ut kom vi.
Eftersom jag är rädd för att åka hem ensam så såg jag heller ingen annan råd än att vänta tills skolmamman kände sig redo att åka hem. Hon visade sig vara en riktig prisse och hade inga som helst planer på att gå hem före stängningsdags. Vi bor på samma gata så vi skulle få sällskap hem vid kvällens slut. Det måste vara första gången under detta millenium som jag är kvar till stängningsdags någonstans. Men vi hade riktigt trevligt.
Jag fick lite känslan av att vara 22 igen, helt öppen och fördomslös. Jag tror att skolmamman är mer öppen än vad jag är. Hon pratar hämningslöst med vem som helst som kommer i hennes väg, medan jag är mer distanserad. Just i krogmiljön är jag tämligen luttrad och cynisk när folk kommer fram och ska prata. Å andra sidan så avstyrde jag en svarttaxifärd hem i slutet av kvällen, som skolmamman gladeligen tänkte ge sig ifärd med. Kanske kompletterade vi varandra ganska bra?
Det var nog väldigt nyttigt för mig att komma ut ändå. Jag känner att det gav mig nya energier. Väckte till liv någonting som jag helt hade glömt fanns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar