Slutkörd

Nu är jag riktigt, riktigt slutkörd. Föreläsningen idag gick faktiskt riktigt bra. Det var ett stort auditorium med mikrofon och allt. I vanliga fall blir jag alltid presenterad av någon ansvarig, men idag så fanns det ingen där. Blickade ut över alla åhörarna, men ingen som gjorde någon min av att ha något som helst ansvar. Alltså var det jag som fick samla ihop alla och sätta igång föreläsningen själv. Det var en riktigt häftig känsla.

Annars är det endast ett komplett kaos på jobbet och jag känner att det kräver mer energi än vad jag egentligen har. Igår var jag alldeles uppstressad när jag kom hem. Axlarna i ett låst läge uppe vid öronen och käkarna är alldeles ömma av att jag spänner dem hela tiden. Jag tror att jag behöver få lite tid att tanka energi. Inte minst med tanke på det konstanta oväsendet från grannen ovanför. Det är som att man aldrig får en minut i tystnad när man bara kan luta sig tillbaka och andas ut. Han är igång ikväll igen. Tänk om han bara en endaste gång kunde lämna sin lägenhet. Vad skönt det vore.

Var ute och åt med sonen, vännen grannen och bästis idag. Det gick väl sådär. Tror att grannen är så pass nyförälskad att hon inte riktigt är närvarande. Hon deltar så att säga inte helt i konversationen längre. Förhoppningsvis är det övergående när relationen har lugnat ner sig en aning.