Det här med att vara tre

Har klarat mig hyfsat bra idag stressmässigt. Hjärtat har varit under kontroll. Det är först nu på kvällen när sonen har somnat som alla stressmoment från dagen gör sig påminda. Nu helt plötsligt är det som om kroppen går upp i varv och ska bearbeta alltihop. Gör mitt bästa för att styra in mina tankar på mer positiva banor. Det här är nackdelen med ensamhet, den lämnar utrymme för ovälkomna tankar.

Det har kört ihop sig med sonen och hans vänner igen. De är tre stycken som går tillsammans på morgnarna - sonen, bästis och den tredje vännen. Nu har bästis och den tredje vännen gaddat ihop sig lite grann och sonen känner att de ignorerar honom. Det här har varit ett problem tidigare, men det senaste året har det varit relativt lugnt. Så vad gör man? Sonen har aldrig riktigt tyckt om att vara alla tre tillsammans, han har alltid hamnat utanför. Det blir som att han och den tredje vännen konkurrerar om bästis uppmärksamhet.

De hanterar detta helt olika. Sonen blir stött och drar sig undan, den tredje vännen är ganska framåt och driver ofta igenom sin vilja medan bästis mår dåligt över att hamna i en lojalitetskonflikt. I ärlighetens namn har det inte varit lätt för den tredje vännen heller sedan sonen och bästis flyttade in i samma port. Hon har förstås också hamnat utanför.

I dagsläget vill sonen inte gå tillsammans med bästis och tredje vännen till skolan längre. Jag förstår honom. Jag tycker att hans inställning är sund, man ska inte behöva umgås med människor som ignorerar en. Men å andra sidan så törs han inte riktigt gå ensam till skolan heller. Jag kan tyvärr inte stanna hemma till skolan börjar, den börjar inte förrän halv nio. Det ska finnas ett morgonfritids som inte ligger i anslutning till skolan, men där vägrar sonen att sätta sin fot. Han känner ingen där, varken barn eller personal. Frågan är om han då ska hänga själv på skolgården till skolan börjar? Är det verkligen ett vettigt alternativ?

Det andra problemet som uppstår är ju att bästis brukar komma hit ganska tidigt på morgnarna, när hennes mamma (grannen) går till jobbet. Sedan hänger hon här en halvtimme innan jag lämnar över både son och bästis till tredje vännens föräldrar. Det finns alltså även en logistikproblematik att lösa ifall sonen inte längre vill gå med de andra.

Vad less man blir ändå. Lilla ungen, alla dessa jobbiga situationer som ska genomlevas under de där skolåren. Måste prata med grannen och se vad hon säger om det hela (med sonens godkännande förstås).