Sonen kräktes i natt. Han började kräkas i sömnen och förstod först inte vad som hände. Detta innebar att det var kräks precis överallt, på kuddar, täcken, madrass, väggen, golvet, pyamas etc. Liten ynklig son var kritvit i ansiktet och hade kräks över hela sig. In i duschen med darrande pojke. Skura golv, försöka få bort det värsta från lakan och pyamas. Ut med darrande pojke ur duschen och bädda ner i soffan (living on the edge med en soffklädsel som inte kan tvättas i maskin).
Fortsatt skurande av vägg och badrum. Stopp i handfatet i och med att jag försökt blöta upp pyamasen och lakanet där. Fixa stoppet med hjälp av blompinne och försöka fixa fram nya sängkläder. Hitta alternativa täcken och kuddar, det är inte direkt så att kreativiteten blomstrar när man blivit brutalt väckt mitt i natten. Bädda ner pojke i renbäddad säng. Skura färdigt och dela upp tvätt i papperspåsar efter grad av nerkräkthet. Det var inte en av mina bästa nätter. Efter ca 3 timmar hade jag ro att somna om igen.
Det händer att sonen kräks sådär ibland. Jag undrar vad det kan bero på? När han väl fått det ur sig så verkar han må bättre. Idag har han varit precis som vanligt. Själv har jag tillbringat dagen nere i tvättstugan.
Bästis sover över här i natt eftersom hennes mamma (grannen) träffar hennes nya kärlek. Känner mig inte avundsjuk på att hon är iväg och träffar ny man. Jag skulle kunnat vara det i och med att jag varit lite inne på att träffa någon på sista tiden (sedan Pappa Stövel). Men jag känner mig snarare förunnad att jag får ha barnen här ikväll. Hade jag fått välja hade jag nog hellre valt att få vara hemma med barnen. Undrar om det betyder att jag inte är riktigt redo att träffa någon ny? Hör barnen fnissa där inne bakom stängd dörr trots att det är långt efter läggdags, precis som det ska vara när man sover över hos en kompis. Själv sitter jag här framför datorn och känner mig bara oändligt tacksam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Då min minste var liten så hade vi då och då "kräkstunder" och oftast blev han förkyld efter någon dag eller två, vet inte men det verkade som att det hängde ihop, tyvärr - inget kul för någon och allra minst sonen. Det gick över då han blev tonåring. och vad jag vet har han inga sådana attacker nuförtiden, då han är vuxen :)
Vad skönt att det gick över till tonåren. Jag undrar om det kan vara extra känslig mage? Å andra sidan så finns det inga andra tecken på känslig mage... Jo, jag känner också igen det där med att bli sjuk någon dag efter kräkning. Det kanske inte är så ovanligt ändå då ifall din minste också hade det så. Det bådar gott för framtiden.
Jag tror det kan vara så här, vi tar hand om virus på olika sätt i kroppen, en del får ju faktiskt andra reaktioner än att förkylning bryter ut eller att man kräks. Så håll ut, förhoppningsvis så blir det inte allt för ofta :)
Skicka en kommentar