Jullovet är över. Jobbet väntar imorgon. Förväntar mig att min mailbox är överfull av upprörda mail. Det här är årets allra mest hektiska månad för mig. Som att gå in i ett chocktillstånd under ett antal veckor. Nu handlar det om att stå ut, trampa vatten och försöka hålla sig över vattenytan så att man inte dras med fullständigt i kaoset som komma skall.
Vardagen pockar på. Grannen och bästis är hemma igen. Vardagsmiddag med korvstroganoff. Bästis över på middag medan grannen tränar. Gympapåsar som ska packas inför nästa skoldag. Kläder som ska läggas fram kvällen före. Jag ser fram emot att det ska bli så pass ljust på mornarna att jag kan börja ta mina morgonpromenader bort till tåget igen. För att inte tala om eftermiddagspromenaderna, men det lär dröja ganska länge tills det är dags för dem igen. Sonen åker till sin pappa i helgen och vi har alltså en inför-pappa-helg-torsdag framför oss med tillhörande vånda. En vardagstorsdag vilket även innebär tvättstugedag.
Bortsett för januarikaoset på jobbet så tycker jag faktiskt om min vardag. Visst finns det jobbigare bitar, men på det stora hela är jag mycket nöjd. Jag ska försöka komma ihåg det imorgonbitti när jag ska ut i denna förlamande kyla, fortfarande omtumlad av trötthet efter ett brutalt tidigt uppvaknande jämfört med jullovsmornarna.
Fortfarande inget sms. Så kan det gå. Lite pinsamt ifall vi stöter på varandra. Men kanske aningens mer pinsamt för hans del som inte hörde av sig? Åh, vad tråkigt ändå. Men det är inte mycket att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar