Solbrist?

Vaknade i natt igen. Det första jag såg var den blårandiga pyamasryggen på en sängvarm och sömntufsig son. Ett ögonblick av lycka. Vill minnas att jag tänkte att livet inte kunde vara så mycket bättre än så.

Dagsläget är dock detsamma Ingen energi. Det känns inte som att det blir något gjort på jobbet. Vardagen känns trist. Dessa dagar kan jag inte heller ta mina morgonpromenader som jag äntligen kom igång med förra veckan. I den här kylan blir det nästan smärtsamt när vinden piskar upp i ansiktet.

Måste hitta tillbaka till glädjen igen. I morse skymtade jag solen i tågvagnsfönstret på väg till jobbet. En röd morgonsol lyste upp tågvagnen med ett så besynnerligt sken att jag först trodde att vi åkte förbi något bygge med sådana där oranga byggplatslampor. När jag sedan insåg att det faktiskt var solen så kändes det som att hela jag värmdes upp för en liten stund. Vid nästa station var solen borta, men jag började fundera om det kanske är brist på solljus som gör mig så trött. Jag tror inte att jag varit ute i solen på flera veckor. Inte konstigt ifall man blir låg då egentligen.