Med axlarna vid haklinjen

Fortfarande fast i denna svacka av tristess. Sonen åker till sin pappa i helgen, kanske bidrar det till svackan? Orkar inte riktigt med en eventuell kris i slutet av veckan p g a det. Just den här veckan skulle det passat fint med något som bidrog till energi istället för något som dränerar mig på detsamma.

Jobbet är en räcka av krislösningar. Så fort man andas ut efter att i panik ha styrt upp någon nödlösning, så dyker nästa krisscenario upp. Hinner knappt svara i telefonen förrän axlarna är tillbaka på sin plats uppe vid haklinjen igen. I natt vaknade jag mitt i natten med en klump i bröstet för att jag kom på att jag missat följa upp ett ärende igår. Ett typiskt stressymptom det där med att vakna mitt i natten p g a jobbet.

För några år sedan under den period jag var som mest stressad, så brukade jag ta fram papper och penna till sängen för att kunna skriva kom-ihåg-listor på nätterna varje gång jag vaknade. Den senaste tiden har jag försökt att undvika att det går så långt. Skulle inte längre komma på tanken att försöka vara effektiv nattetid. På det sättet har det ju faktiskt blivit bättre. Jag har blivit bättre på stresshantering. Å andra sidan så har jag knappt några marginaler längre, starsträckan för stressymptomen har krympt betänkligt.

Nu är det verkligen dags att försöka hitta något som kan ge mig energi. Kanske borde man göra upp några planer? Hitta på något att se fram emot.