söndag 20 september 2009

Mitt hjärta börjar fara illa

Det tar mig emot, men jag måste skriva ännu ett inlägg om mina granner. Eller kanske snarare om min hälsobild? Grannen brevid hade fest igår. Jag hörde att dörren öppnades här brevid och gick och tittade genom dörrögat, redan det ett tecken på hur rubbat allt har blivit. Såg ett gäng unga grabbar välla in och fick något som liknade en ångestattack. Det har varit tre turbulenta kvällar i rad nu och jag tror att gränsen helt enkelt var nådd. Jag blev helt darrig, hjärtat började rusa och jag ville helst bara gå och kräkas. Sonens bästis skulle sova över så det var bara att hålla fasaden uppe och gå iväg och köpa pizza på darriga ben som om inget hade hänt.

Kvällen förlöpte sedan helt okej ändå. Vi hade hyrt film - andra delen av Narnia med en hel del pampig bakgrundsmusik så det gick att dölja ljuden från andra sidan väggen ganska bra. De gick också ut ganska tidigt så det blev inget större trauma. När de väl hade lämnat huset drog jag en lättnadens suck innan jag insåg att grannen ovanför även han hade hög musik och folk hemma. Dock inga högljudda tjejer så det kändes hanterbart ändå. Vid 11-tiden var det tyst, alla hade gått ut på krogen och jag somnade framåt midnatt med hälsan i behåll och ganska harmonisk trots allt. Men vid fyrasnåret i ottan så kom de högljudda tjejerna tillbaka till grannen ovanför och jag vaknade förstås.

Det var inte så att det var hög musik utan bara höga röster och mycket skratt. Jag tror att handlar om att min kropp förknippar dessa ljud med adrenalin och numera någon sorts skräck, så jag var helt klarvaken och kroppen var inställd på strid. Tjejerna tystnade efter en stund och jag låg klarvaken kvar i ett par timmar fram till sonen och hans bästis vaknade framåt sextiden på morgonen.

Detta är helt ohållbart! Jag kan helt enkelt inte fortsätta så här. Det kommer att slita för mycket på kroppen och inte minst på psyket. Frågan är hur jag ska hantera det. Någonstans så är det enda jag kan påverka min egen reaktion på ljudet, men jag är inte riktigt säker på hur jag ska gå vidare. Tidigare har jag lutat mig mot tanken på att jag kan bygga en isolerande vägg mot grannen brevid och på så sätt lösa problemet, men jag kan ju inte bygga både vägg och tak? Kanske en flytt? Men det finns inga garantier för att det blir bättre någon annanstans. Väninnan några trappor upp har inga problem med högljudda grannar så det beror ju helt och hållet på vilka som råkar bo precis brevid. Steg ett blir att köpa ett par öronproppar och försöka vänja sig vid ljudet av hjärtslag och det där susandet som hörs när man håller för öronen. Det är åtminstone ett konstant ljud, det måste vara bättre.

3 kommentarer:

Anna sa...

Så skönt det är att kunna ta till öronproppar om man störs av grannar när man ska sova eller bara vill ha det lugnt. Hade själv problem med att jag hörde min andning och susande ljud i början när jag använde öronproppar. För mig så låter det mindre om jag rullar ihop propparna riktigt hår och sen pluggar in dem ordentligt djupt i öronen. Sen har jag dessutom vant mig vid ljudet som blir av propparna. Man kan ju alltid öva på dagen så går det fortare att vänja sig mer öronproppar.

Hjärter dam sjunger igen sa...

Japp, öronproppar verkar vara min melodi. Frågan är om det ska kännas nästan som om det är lock för öronen, eller mer som om man stoppat in bomull i örat? Om man stoppar in dem långt så blir det mer som lock va? Det kanske är så de ska sitta?

Anna sa...

Själv så använder jag apotekets hudfärgade skumproppar. Pluggar in dem så pass långt att man knappt når dem när man ska ta ut dem sitter bäst så för mig. Här aven provat apotekets rosa öronproppar av vax. dessa ska man bara täcka hörselgången med. Tyckte man hörde lite mer ljud av sin egna andning med dessa proppar. Dock mycket sköna. Ofta när jag sitter och pluggar på platser med störande ljud så pluggar jag in öronpropparna för att koncentrera mig bättre. Så skönt att bara kunna stänga ute alla störande ljud. Rätt praktiskt med de hudfärgade propparna också om man tycker att det är pinsamt att sitta med öronproppar i biblioteket eller gå runt gula öronproppar på uteställen.