Måndagspappan

Öronproppar är ljuset i tunneln i min grannsituation! Det gick sådär att sova med dem, men bara känslan av att det finns en väg ut - bort från alla störningsmoment - var helt fantastisk. Jag kanske testar att sova med dem i natt igen, bara för att se om det går lite lättare efter andra natten.

Annars en händelserik dag. Jag har haft ett utvecklingssamtal med min chef, som slutar om en månad. Hon skulle innan dess försöka se över så att min anställning flyttas över helt till det nya jobbet. Det skulle verkligen vara en lättnad att få allt på papper, här kan jag se mig själv arbeta under en lång tid framöver.

Innan utvecklingssamtalet hade jag testat på s k cirkelträning på lunchen. Jag har börjat hänga med på en del liknande lunchpass, men är minst sagt novis när det kommer till all sorts idrott. Min kropp var i fullständig chock! Kanske gynnade det mig ändå på utvecklingssamtalet eftersom kroppen var helt upptagen med att återhämta sig - inställd på överlevnad, varpå jag inte riktigt hann få igång någon nervös stressreaktion.

Jag tror att samma känsla satt i när jag efter jobbet hade tagit med son samt bästis till deras måndagsaktivitet. Det finns en pappa där som jag tidigare hejat på lite försiktigt, men vi har just aldrig kommit mycket längre än så. Jag vill gärna tro att det finns något där, men jag är också ganska övertygad om att denna man är väldigt tillbakadragen så det lär inte hända så mycket mer än så. Jag är inte ens säker på att han är singel, jag har sett mamman där också men fått intrycket att de är separerade. Hur som helst så började jag prata med denna pappa idag - väldigt alldagligt och så där helt apropå. Han såg mest förskräckt ut och inte alls så överväldigad som jag hade hoppats på. Lite sunt att ändå att göra någonting kände jag. Är han där nästa måndag igen så kanske jag rent utav pratar lite till.