Ibland hamnar jag i en speciell kategori av besynnerliga situationer - inte så ofta nu som förr, så det är på väg åt rätt håll åtminstone. Har precis avstyrt en sådan situation... Jag hade planerat med en väninna att vi skulle gå och se på Ice Age 3 tillsammans med sonen. Men detta biobesök hade hamnat i facket något-man-pratar-om-att-man-ska-göra-någon-gång-men-som-inte-verkar-bli-av. Så en lördag för några veckor sedan när vi var extremt sugna på att gå på bio så gick vi trots vännineplanerna och såg denna film.
Givetvis, jag säger givetvis börjar samma väninna att några dagar senare att faktiskt planera in detta biobesök (mot alla odds). Första gången avstyrde jag det hela. Men sedan började det kännas märkligt att fortsätta avstyra och nu ska vi ändå gå på bio imorgon. Märk väl att jag fortfarande inte har berättat att vi redan har sett filmen. Min första instinkt var att okej, då får vi väl se om filmen då. Men denna plan stöp i samma stund som jag insåg att jag då skulle behöva tvinga min son att ljuga om att han inte har sett filmen tidigare. Där måste jag ju dessvärre dra en gräns.
Min plan B är att försöka styra in det hela på en annan film och låtsas som att Ice Age inte existerar. Det känns inte som en helt vattentät plan i sällskap med en son som inte får dras in i mitt underliga beteende. Det ska bli spännande att se hur jag lyckas parera morgondagens samtal på ett avspänt sätt, så att det aldrig snuddar vid den film vi egentligen skulle gått och sett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du, det här måste du berätta om hur det avlöper! Och berätta vad du tror att det egentligen handlar om, jag blir jättenyfiken.
Jo tack, det gick riktigt bra. Inte ett ord om Ice Age på hela kvällen.
Jag misstänker att det handlar om en extrem rädsla för att såra andra kombinerat med en smita-undan-och-låtsas-som-problemet-inte-existerar-attityd. Möjligt att det finns något samband mellan dessa två sidor?
Skicka en kommentar