Har vart nere under jorden och återvänt. Jag hoppades in i det längsta att "en backe" egentligen innebar en liten sluttning att jämföras med en mindre trappa utan trappsteg. Men det rörde sig utan tvekan om en backe. Backen svängde dessutom där under marken och forsatte i en helt annan riktning. Det var helt tyst och tomt förutom alla rör som gick längs taket där vatten spolade förbi med jämna mellanrum, samt ett gigantiskt ventilationsrör som brummade. Ja, jisses vad obekväm jag var när jag bara fortsatte längre och längre ner under jorden och försökte intala mig själv att jag skulle vara "lugn och fin". Själva föreläsningen var som en "promenad i parken" i jämförelse med den underjordiska vandringen ner.
Dagens dilemma är av en ganska mild art. Sonen ska provfilma för någon tv-serie, men är fortfarande helt igentäppt i näsan. Frågan är hur länge man kan gå runt och vara sådär täppt? Det känns inte helt sunt att provfilma med den näsan. Nästa fråga är om jag verkligen vill att han ska provfilma. Jag är inte riktigt den som uppskattar rampljus, tvärtom kan jag måla upp ett antal negativa scenarier med att vara ett offentligt ansikte. Jag menar, jag har t o m en anonym blogg - bara det. Bör jag verkligen stötta sonen i detta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar