En lite ensam fredagskväll

Sonen har åkt iväg till pappa och jag har inga planer alls för denna helg. Det känns både skönt och lite trist. Jag hade sällskap med en kollega från jobbet och vi beslöt oss för att ta ett glas vin på vägen hem. Annars kommer det förmodligen inte att hända just något alls.

Jag tycker om att ha något att göra på fredagar. Det känns så tråkigt att komma hem tidigt till just ingenting på fredageftermiddagen. Framförallt nu i dessa tider när grannarna löpt amok och har fest varje fredag. Så det var med tunga steg jag låste upp dörren vid sju-tiden tidigare ikväll.

Egentligen hade jag kanske kunnat ringa på hos grannen (bästisens mamma). Det är en lite lustig relation det där. Vi umgås intensivt de veckor bästisen är hemma, vi äter middag tillsammans nästan dagligen och har den där vardagliga konversationen om dagsläget. Men den veckan när bästisen åker iväg till sin pappa umgås vi inte alls. I somras umgicks vi lite grann även när vi inte hade barnen, men nu har det runnit ut lite i sanden.

Jag tror att vi båda är lite osäkra inför den här situationen att vi bor i samma port. Det är svårt att hitta fram till en nivå där alla trivs. Min version av vår relation är att vi båda tassar på tå och målar upp bilder över hur vi tror att den andra tänker och känner. Allt detta utan att prata med varandra förstås. Sedan agerar vi utifrån vår egen uppmålade bild av hur den andra egentligen vill ha det. Detta har självklart lett till att det har gått rejält snett vid ett par tillfällen. Att det här med kommunikation ska vara så svårt.