Mina vänner börjar stabilisera sig. Eller åtminstone så har både grannen och närmsta väninnan nu avancerat med sina matchdejter. Jag känner mig lite kluven. Egentligen så orkar jag definitivt inte dra igång något matchdejtande. Det tar verkligen emot. Nu gick det ju inte heller så bra förra gången. Men jag skulle nog känna mig lite ensam om alla andra träffade någon och inte jag gör det.
Det är egentligen det som är problemet. Jag tycker om att leva det liv jag lever nu, men det matchar inte det övriga samhället särskilt bra. Mitt liv bygger lite på att mina vänner också är singlar. Å andra sidan så har jag varit bortskämd med att nästan alla jag känner är singlar/har varit singlar. Jag känner egentligen ingen stress att träffa någon man. Men ifall jag vill ha ett barn till så är det minst sagt bråttom. Barnfrågan måste jag verkligen ta ställning till denna höst. Vill jag ha ett barn till? Jag kommer förmodligen inte att hitta någon potentiell pappa till detta barn, vill jag försöka få barn på egen hand? Vilka konsekvenser kommer det att föra med sig i så fall?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar