Portens arga tant

Grannen gjorde någonting för ett par veckor sedan. Det borrades sattes upp hyllor, togs ner hyllor och byttes ut möbler. Sedan denna tilldragelse så har det blivit lite, lite mer ljudisolerat mellan min lägenhet och grannens. Det har alltså varit en ren fröjd när jag hör honom och inser att hade det här varit för någon månad sedan så hade det låtit dubbelt så mycket. Men så kom tisdagen och grannen hade några tjejer över. Dessa tjejer (i tjugoårsåldern) skrek mer eller mindre oavbrutet fram till halv tolv. Jag har aldrig varit så nära att gå över och säga till.

De tjoades, skrattades, tjöts och helt sonika skreks på andra sidan väggen timme ut och timme in. Inte ens sonen och hans kompisar skulle kunna vara så pass uppe i varv under så lång tid. Jag blev med ens en mycket osympatisk människa och önskade all världens olycka över dessa förfärliga marodörer som inkräktade på min frizon. Insåg bittert för någon timme sedan att de är tillbaka varpå jag sitter här och tänker onda tankar. Helt otroligt vad mycket energi det tar att överröstas av ljud från grannen. Jag skulle kunna tänka att hade det här varit i juni så hade det hörts ännu mer, men det känns som en klen tröst. Istället tänker jag gnälla och reta upp mig å det grövsta och eventuellt samla mod för att plinga på och be dem lugna ner sig. Jag tror dessvärre att jag axlar rollen som portens arga tant, när blev det så här?