Vad har han gjort med vår gamla lägenhet?

Måndag igen. Jag träffade på måndagspappan och hälsade glatt. Han hälsade tillbaka, men lite senare hörde jag honom säga till sin dotter att det var mamman som skulle hämta dottern efter aktiviteten, och att han skulle ta med dotterns ryggsäck hem. Jag tolkade detta som att han levde ihop med mamman, annars borde väl ryggsäcken rimligtvis fått följa med hem till mamman tänker jag. Alltså stryks måndagspappan från listan av potentiella män i mitt liv. Synd! Han var dessvärre det enda namnet som fanns kvar på den listan.

Vår gamla lägenhet är till salu, trots att det bara var lite över ett år sedan vi flyttade hit. Som den nya hyresgästen har förstört vår fina lilla lägenhet, rena helgerånet. Jag blev lite sorgsen när jag såg det hela. Först tänkte jag att jag skulle gå på visningen och titta på den, men jag tror att det skulle göra mig för dyster så jag borde nog avstå. Där har sonen växt upp, där har ju även jag växt upp mer eller mindre.

Det var min allra första lägenhet, köpt för pengarna jag ärvt efter pappa. Jag var så väldigt liten och osäker när jag flyttade in där. Det var knappt så att jag vågade sova själv och jag sov med tv:n och lampan på hela natten. De första åren vantrivdes jag med att bo ensam, men någonstans så vände det och jag kände mig så småningom så trygg och hemma i den lägenheten. Jag saknar känslan från vår gamla lägenhet, kanske är det därför jag blir så ledsen över lyhördheten i nya lägenheten? Jag hittar inte tillbaka till känslan av trygghet här riktigt.