Morse eller måleri?

Jag håller på att måla hallen. Det känns lite konstruktivt Snart är lägenheten helt klar, det är bara lite målande och borrande kvar. Men det känns inte så motiverande att satsa på lägenheten nu när jag samtidigt är lite uppgiven och känner att jag inte riktigt orkar bo kvar med dessa grannar.

Samtidigt som jag stod där på stegen och målade skarvar så böjde jag mig ner och bligade ut genom dörrögat varje gång jag hörde någonting i porten. Jag har liksom väntat in att festandet ska börja. Gått här hemma och lyssnat efter ljud som tyder på att det är på gång. När grannen brevid började dammsuga insåg jag att kvällen var körd - det skulle bli party. Men allt som har hänt hittills är att han har fått över en vän. Det stör mig, eftersom det är så lyhört så låter det som om jag har två fulla 20-åringar i mitt vardagsrum. Men jag kan ju knappast ringa på och säga att jag opponerar mig mot att han har en vän hemma. Så jag förhåller mig. Jag tar ett djupt andetag, försöker släppa ner axlarna och kämpar med att acceptera situationen.

Insåg just att det är Morse på tv. Morse eller måleri är frågan. Det är dessutom en av mina engelska favoritskådespelare med, han från serien "Men behaving badly" som även spelar landsortsläkare på någon ö i en tv-serie. Det lutar åt Morse. Morse ackompanjerad av frustande 20-åriga-fortfarande-kvar-i-målbrottet-skratt. Förhåller mig, det är det jag gör - jag förhåller mig.