Jag har precis införskaffat dvd-serien "Det var en gång". Den finns i tre olika uppsättningar, en om historia, en om kroppen och en om rymden. Som jag minns serien så var signaturmelodin enastående vacker. Något av det vackraste jag någonsin hört. Efter att ha sett några avsnitt är jag ganska övertygad om att det måste varit signaturen till någon av de andra uppsättningarna jag kommer ihåg.
Men det är ändå en väldig nostalgitripp och någonstans hoppas jag att vi ska lära oss lite historia på samma gång. Min största behållning än så länge är upptäckten att den lille tecknade gubben som fungerar som huvudperson faktiskt blir kär i någon annan än sin fru i en episod. Bara sådär helt apropå. Frun blir vansinnigt svartsjuk och krossar en kruka i marken. Det för inte fram handlingen på något sätt och vis utan det var uppenbarligen bara en liten händelse de tyckte var viktig att få med. Man tänker att man ska presentera antiken på 25 minuter, få fram civilisationen, filosoferna, hur samhället byggdes upp och sedan föll. Men väljer att lägga tid på att beskriva hur den lilla gubben med glittrande ögon blir förtjust i denna kvinna. Jag tycker det är festligt, det gör jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej! har snubblat in till dig från, ja vem var det nu ..
Kan det varit den franska serien, en man med vitt långt skägg som gjorde upptäckter om hur bland annat virus fungerade i kroppen? Musik, Michel Legrand, tror serien hette "Il était une fois..." Men det är kanske inte den.
Mvh Corleonia!
Jo, men visst är det den! Med den lille vise farbrorn med det långa vita skägget. Tack för namn och fransk titel!
Jag var inne på Youtube nu och sökte på det du skrev. Vilken nostalgi! Jag hade förväntat mig en helt magnifik signaturmelodi och är aningen förvånad över hur det verkligen lät. Tänk att jag tyckte att det var något av det finaste jag hade hört...:)
Jadu, men jag håller med om att den var fin då - man såg trailern ihop med musiken och kunde väl drömma sig bort en stund :)
Och sedan så ändrar man ju musikminnen,och man har helt klart inte samma känsla idag :)
Skicka en kommentar