Mittemellansits

Sonen hos sin pappa även denna helg. Kvällen har spenderats på en restaurang tillsammans med barndomsvännen samt en annan vän som är tillbaka från tonårstiden. Lite kul att vi kan sitta och äta tillsammans nu fast det är över 20 år sedan vi träffades första gången. Jag känner mig så bekväm i den konstellationen

Just nu är det lite körigt med nyare relationer. Det har varit en turbulent tid på jobbet. Bortsett från att det har varit en hektisk period jobbmässigt så har vi även omorganiserats, flyttat och slagits ihop med en annan grupp och därmed nästan dubblerats. Den andra gruppen är ingen homogen grupp utan kommer från olika håll där flera är helt nya.

Hittills har vi inte heller haft något kök eller gemensamt utrymme utan varit tvungna att splittras vid lunchen och återgått till våra gamla arbetsplatser. Det har inte funnits möjlighet att sitta ner och prata eller fika tillsammans. Lite märkligt att stöta på nya kollegor i korridoren, men inte ha något forum där man kan sitta ner och prata naturligt. Nya chefen är förhoppningsvis bra, men hon har inte heller haft något rum eller sittplats och har därför lyst med sin frånvaro.

Det är alltså lite rörigt socialt på jobbet kan man lugnt säga. En av de nya kollegorna är en gammal kollega från mitt förra jobb som alltså ska mixas in i den nya konstellationen Jag känner att jag hamnar lite mittemellan min bundsförvant som jag fått på nya jobbet och denna gamla kollega. Vi har nog på sätt och vis varit en lite splittrad grupp även innan sammanslagningen. Vi har varit uppdelade i subgrupper eller snarare grupper av par. Även om stämningen har varit trevlig och avslappnad tidigare så har vi ändå varit lite spretande.

Det har t ex inte varit så att alla går och äter lunch och frågar vilka som ska med och äta. Utan mer så att man frågar någon speciell och så gäller det att hålla utkik efter när de andra går och äter. Jag insåg ganska tidigt att ingen skulle komma att fråga mig ifall jag ville gå med och luncha utan jag fick själv ta initiativ. De flesta samlas ändå i samma lunchrum tillslut så det är inte så att vi försvinner iväg på olika restauranger. Men just på luncherna har det blivit lite körigt senaste tiden med nya och gamla kollegor.

Jag är rädd om min relation med bundsförvanten, men jag är inte säker på att hon helt går ihop med gamla kollegan. Jag är dock mån om att gamla kollegan inte ska känna sig utanför nu när hon kommer ny till jobbet. Idag kom gamla kollegan in till mig och undrade lite om bundsförvanten inte tyckte om henne. Jag försökte förklara bakgrunden lite grann och att vi liksom har hållit ihop och att bundsförvanten kanske är rädd att förlora det. Men jag vet inte om jag nådde riktigt fram till gamla kollegan.

Kanske blir det lättare när vi får ett gemensamt lunchrum och när gamla kollegan hittar sin egen plats i gruppen. Min farhåga är väl kanske att hon inte riktigt kommer att hitta sin plats i gruppen. Jag hoppas att hon bevisar mig fel, annars riskerar jag att fastna i den här mittemellansitsen.