Lite låg över det gamla vanliga. Ont i ryggen och irriterad på grannen ovanför. En vacker dag börjar jag att hata honom om jag inte passar mig. Han lever ju i total ovisshet och harmoni. Lite dumt att jag går och sliter ut mitt hjärta och psyke på att uppröra mig här nere. Försöker styra mina tankar men det är svårt. Nu är jag ju redan inne i irritationen, den är svår att ta sig ur.
Tre veckor kvar till andra intagningsprovet till ytterligare en skola för sonen. Här kräver man att barnen kan dansa efter koreografi, det tror jag inte blir några problem. Men man ska även sjunga och gärna spela något instrument. Sonen spelar ju nu inga instrument. Han kan spela lite sånger med pekfingret på sin keyboard, men inte mycket mer. Är man överdrivet optimistisk ifall man tror att man kan lära honom lite gitarr på tre veckor? Jag väljer att tro att det går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar