februarivinter

Andra intagningsprovet klart. Sonen var så nervös innan han skulle in. Jag ångrade lite att jag hade gått med på att han skulle få söka hit. Å andra sidan så måste han väl få försöka ifall han nu verkligen vill gå här. När han väl kom ut från klassrummet så var han så lättad och nöjd med sig själv.

Jag hoppas att han kan se det som att han var väldigt modig som vågade försöka överhuvudtaget, ifall det nu skulle visa sig att han inte kommer in. Är så rädd att han ska behöva känna att han inte duger ifall det skulle bli så. Det har ju inte alls med honom att göra egentligen utan är helt beroende av vilka andra barn som råkade söka samtidigt med honom just detta år.

Och utomhus bara fortsätter det att snöa. Det var så här jag minns vintrarna från när jag var liten. Det var snö mest hela tiden. Smutsbeige snö i drivor hemma i förorten. Slask på gatorna inne i stan men med små glimtar av vit snö på hustaken. Grå himmel. De röda kälkarna som var obligatoriska på varje lekplats. Där kälken var sammankopplad med en metallbjälke till en mittstång som fick kälken att snurra runt, runt i uppkörda isiga spår i snön. Vintrar som i efterhand framstår som en evighetslång ferruaritisdag. Det är precis så det ska vara. Det är då man till fullo kan uppskatta slutet av mars, när snön är på väg att smälta bort i den försynta vårsolen.