Apropå stövlar

Ska försöka komma ihåg att det här egentligen var en helt okej dag. Sonen var på det första intagningsprovet och verkade ha tyckt att det var roligt. Det är väl egentligen det som är viktigt, att han tycker att det är kul. Hann dessutom tillbaka till jobbet innan resten av kollegorna kom tillbaka från sitt möte, bra tajming. Imorgon är det sista intagningsprovet för denna skola, jag hoppas att sonens goda humör håller i sig.

Pappa Stövels son var på samma intagningsprov. Tyvärr var det Mamma Stövel som var med idag. Pappa Stövel fick sitt namn utifrån att han var typen som utan att tveka skulle kunna sätta på sig ett par gummistövlar och traska runt i stan med. Jag tycker att det är ett lite sympatiskt drag. Mamma Stövel är ungefär så långt ifrån gummistövlar man kan komma. Det framstår som fullt rimligt att de valde att separera (och då inte enbart utifrån gummistövlarna).

Apropå stövlar... Eftersom jag var så pass uppretad på min granne igår så bestämde jag mig för att googla honom. Hittade honom tillslut och upptäckte då att han hade varit sjukskriven de sista månaderna. Det kan väl ge en viss förståelse till varför han har spelat musik hela nätterna och sällan lämnat lägenheten. Till min stora lycka upptäckte jag även att han nu var tillbaka i arbete igen. Det var en sådan lättnad och jag tänkte att äntligen kan vi gå tillbaka till hur det var förut. Därför var det med dubbel besvikelse jag insåg att ingenting har förändrats och det är fortfarande hög musik på hela kvällen.

Eller nej, nu skruvade han ner musiken en aning. Jag hör den givetvis fortfarande, men inte fullt lika högt. Klockan är elva och han tycker förmodligen att han är genomgod och omtänksam som besluter sig för att dra ner volymen nu när folk eventuellt kan börja bli trötta. I hans värld finns det nog ingen som kan tänkas gå till sängs innan dess. Nä, lung och fin nu. Måste tänka snälla tankar. Tacksamhet och livet som vände till det bättre. Får inte glömma det. Tacksam, tacksam, tacksam...