Aningens trist

Ytterligare en vecka har gått med hysteriskt mycket snö och ständigt grå himmel. Sonen har åkt iväg till sin far över helgen. En väninna sover över i sonens rum, hon går upp så pass tidigt på dagarna att hon behöver stupa i säng vid den här tiden.

Sitter uppe och lyssnar till grannen ovanför. Hög musik. Problemet med att ha gått och ringt på där tidigare är att numera blir hans höga musik mer av en personlig skymf mot mig. Egentligen är det förstås inte så. Det är en ung kille, självklart kommer han att ha hög musik på ibland. Men jag vet att han vet att jag tycker att det är för högt. Jag vet ju också att han struntar högaktningsfullt i att jag tycker att det är för högt just nu.

Just nu känns livet aningens trist. Som vanligt det här med att inte riktigt ha något att se fram emot. Måste skapa något att längta till. Tror dock att det främst är vädret som drar ner mig. Kunde inte gå min morgonpromenad i morse eftersom det blåste så fruktansvärt. Bara jag får promenera lite grann på mornarna så mår jag mycket bättre. Kanske borde börja föra statistik över det där och se ifall det finns ett tydligt samband mellan promenad och mitt mående.