Sårbar i röda skor

Skulle egentligen ha gått på dejt idag. Jag hade hittat en man som framstod som snudd på perfekt för mig på en dejtingsida. Men så fick jag ett meddelande i morse om att han skulle impulsåka till Småland, är ytterst tveksam kring sanningshalten i det meddelandet. Och jag som hade införskaffat ett par röda skor just till detta tillfälle. I och för sig såg jag framför mig hur jag med skoskavande fötter skulle halta hem i de där nya röda skorna, besviken efter att ha blivit nobbad av den snudd på perfekte mannen. Varpå jag inte kunde låta bli att tycka vansinnigt synd om bilden av mig själv.

Så kanske var det lika bra i och med att det hela hade växt sig så stort för mig. Förmodligen så hade jag inte vågat yppa ett ord just därför. Jag tror att de flesta tycker att dejtande är lite nervöst men ändå spännande och kul. För mig var det mer av en ren fasa. Det gick som en ilning genom kroppen av ren pur skräck varje gång jag blev påmind om att jag skulle gå på dejt. Någonstans tror jag inte att det är helt sunt att känna så. Det positiva hade varit att jag hade genomlevt min första internetdejt om det hade blivit av. Men å andra sidan kanske man inte ska gå på sin första internetdejt med någon som man känner skulle kunna bli så rätt?

Jag fick ett sms av sonen i dag i alla fall. Jag brukar skriva att jag hoppas att de har det bra som avslutning i mina sms. Sonen svarade helt kort och koncist "ja jag har det bra". Jag antar att jag får förlita mig på det då, men jag saknar honom likväl. Nu börjar den riktiga nedräkningen och idag är det nio dagar kvar.