Obehaglig morgonpromenad

Hade en mycket obehaglig morgonpromenad i morse. Jag har för vana att gå till pendeltåget på mornarna, oftast är det ganska mycket folk i rörelse då, även i den delen av promenaden som sträcker sig genom ett parkområde. Jag har varit lite brydd över om det skulle gå att promenera även nu på sommaren, jag känner mig inte bekväm att gå genom parkområden om det inte finns en människa ute.

I morse var det ändå acceptabelt mycket människor ute, mestadels cyklister men det var sällan helt öde. Gick förbi en parkarbetare som gick runt med en sådan där lång gripmojäng och tänkte väl inte mer på det. Det är ofta en mängd ungdomar som går runt i parkerna här omkring med gripmojänger, jag antar att det är någon sorts sommarjobbsdrive. Men jag fick intryck av att denna var en äldre man. Men så hör jag att något klickar i rask takt bakom mig. Jag går ganska fort när jag går ensam och den som gick och klickade efter mig måste alltså också ha hållit ett ganska högt tempo.

Vänder mig om hastigt och ser att det är parkarbetaren som går bakom mig. Jag går lite fortare och kollar att det finns folk runt omkring och det gör det. När jag lämnar det direkta parkområdet och fortsätter på en gångväg tänker jag att han ska vända tillbaka, men det gör han inte utan fortsätter efter mig i samma höga tempo med griptången som någon sorts käpp som klickar i marken vid varje steg han tar. Han kan omöjligt hinna arbeta i denna takt, utan farten är snudd på joggningstempo. Jag börjar bli rädd, det är så märkligt att han skulle halvspringa fram helt utan anledning och just precis samma väg som jag går. Så där går vi i kanske 5 -10 minuter, men det är fortfarande hela tiden åtminstone ett par människor omkring oss. Min farhåga är att det ska bli folktomt.

En polisbil rullar förbi, bara det är lite underligt - hur ofta ser man en polisbil rullande i parkområden i dessa dagar? Jag är lite osäker på om det är då han stannar upp eller om det är när jag har kommit fram till stora vägen. Väl framme vid övergångsstället hör jag honom inte längre utan skyndar vidare eftersom jag är rädd att han ska fortsätta komma efter. En synnerligen obehaglig upplevelse, även om det kanske fanns en helt naturlig förklaring. Kommer inte att promenera något mer de närmsta mornarna. Är det jag som är paranoid eller var det inte ett mycket märkligt beteende?