Förunderligt

Hemmafixat lite idag åtminstone. Har oljat bordet med den självantändande oljan, jag har mycket stor respekt för denna olja. Jag lade den inoljade trasan i en påse med vatten som jag i sin tur lade i en påse med vatten som jag i sin tur lade i en soppåse. Men kan inte helt släppa tanken på att den kanske ligger i sina påsar där nere i sopnedkastet och pyr.

Imorgon kommer sonen äntligen hem, det känns nästan overkligt. Herrejisses jag har ett barn, hur fantastiskt och förunderligt är inte det egentligen? Och det är bara timmar kvar tills jag får se honom igen.