Så var det dags igen, årets tyngsta dag håller nu på att övergå i kväll. Sonen har åkt till sin pappa för en tre veckors semester och här sitter jag och känner mig helt slutkörd av all ångest jag haft inför detta. Sonen har hanterat det hela ganska väl, ingen paniksituation och ingen gråt. Jag tror att det mesta av ångesten handlar om att han inte vill åka, jag undrar hur jag hade känt om sonen hade sett fram emot pappasemestern?
Det är nästan ett år sedan jag skrev om förra årets tyngsta dag. Interiören har onekligen fått sig ett uppsving sedan dess. Förra året satt jag i min gamla säng och skrev omringad av åtskilliga kartongstaplar i ett delvis mörkgrönt rum. En säng som fungerade som både sovplats, matplats, soffa och skrivbord, den var i stort sett den enda möbel man kunde komma åt efter flytten. Jag har fortfarande en lång lista på sommarprojekt som skå åtgärdas i lägenheten, men idag är det en helt funktionell lägenhet. Jag sitter i en soffa framför ett soffbord - bara det. Min allra första nyinköpta soffa!
Väninnan som hade donerat en cykel till mig förra året har numera flyttat in i samma port och våra cyklar står nu sida vid sida tillsammans nere i cykelrummet... Jag har hunnit byta jobb och vänskapskretsen har utöktas med ett par vänner som i och för sig fanns i mitt liv redan då, men inte riktigt på samma sätt som nu.
Måste hålla mig över ytan under dessa tre veckor och inte gå ner mig i grubblerier och destruktiva tankar. Måste alltså aktivera mig! Ett par dagar inplanerade denna vecka än så länge. När denna dag är slut så är det endast 20 dagar tills sonen kommer hem igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar