Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Stolt singelmamma med förkärlek för böcker, gitarrspel, cafébesök och prestigelösa diskussioner.
Bloggarkiv
-
▼
2009
(162)
-
▼
november
(30)
- Just another manic Monday...
- Vilken konstellation!
- Räkna med bråk
- En glättig truddelutt
- Att få hämta på fritids
- Ett kryphål?
- Julefrid?
- Små, små steg
- Alla dessa rädslor
- Bonushelg
- En ont-i-magen-dag
- Gnäller vidare, men nu med små positiva inslag
- Vännen och grannen har fallit för samma man
- Grannen löper amok
- Lite dystert
- Anledningar att vara tacksam
- Fastern ringde
- Rebellen i mig?
- Väntar sms
- Apropå sur
- Att vara sur
- Aktiv fas
- På det stora hela en bra dag
- Nöjd
- Tänker inte låta mig kuvas av hormoner
- Det här med influensan
- Det var en gång- rymdboxen
- Vaknade med ett skrik
- En mycket menlös dag
- En underbart dyster novemberdag
-
▼
november
(30)
2 kommentarer:
Hej
Jag har ett motsatt problem...min granne under dunkar så fort min 4 åriga dotter skuttar runt här. Visst , vi bor i ett oerhört lyhört hus men vad ska jag göra...binda henne i soffan??
Jag blir så himla irriterad och mest irriterad blir jag på min jävla konflikträdsla.
Grannen under är en ung kille på 30 år och jag hade svårt för honom redan när vi flyttade in här för ett år sen. Han verkar tycka att han är lite förmer än andra och det har jag så svårt för.
Så nu sitter jag här och känner att jag måste fronta honom på nått sätt för jag blir tyvärr irriterad på min dotter när hon glad gör gympa till dora på tv.
Men jag har insett hur jäkla jobbigt jag tycker det är med konflikter....hur lär man sig att bli bättre på att hantera det???
Känns iaf lite bättre nu när jag fick ösa ur mig här:)
Må gott i helgen:)
Kram Ylva
Det är klart att din dotter ska få skumpa runt bäst hon vill. Det lär ju knappast vara mitt i nätterna som hon gympar?
Jag har svårt att förstå hur man som granne kan irritera sig på ett barn. Jag tycker mest att det är nonchalansen från grannarna man stör sig på. Respektlösheten i att sätta på hög musik på natten. Men ett barn kan ju knappast betraktas som respektlöst för att det hoppar omkring. Som att dunka i väggen p g a en skrikande bebis ungefär.
Känner så väl igen det där med att man inte har lust att konfrontera sina grannar. Men å andra sidan så tycker man ju att grannarna ska kunna uppföra sig så pass att man ska slippa konfrontera dem. Jag är riktigt usel på att gå in i konflikter. Kanske finns det något sunt i det också? Bara det inte tär på en för mycket.
Kan du komma till ro med att han dunkar? I så fall kanske han kan få dunka på bäst han vill? Hade han haft egna barn skulle han garanterat inte dunkat. Ingen kan ju knappast klandra dig, så han lär ju inte kunna gå vidare med sitt klagande.
Hoppas att alla dessa hemska grannar flyttar snart! Trevlig helg till dig också.
Kram
Skicka en kommentar