Firat systerns födelsedag idag. Trevligt fram tills sonen blev sur för att han inte fick välja musik. Därefter tillbringade han resten av tillställningen surandes i köket. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det där. Antingen kan jag tvinga in honom i rummet tillsammans med de andra, men det kommer bara att dra ner stämningen för alla. Alternativt kan jag tillbringa min kväll ute i köket och försöka prata och lirka med sonen. Känns inte heller som något alternativ, jag vill inte ge mer uppmärksamhet åt ett destruktivt beteende än vad som är absolut nödvändigt.
Vi pratade om det där sedan på vägen hem. Att han förstör både för sig själv och för alla andra när han blir så där sur. Denna gång kände jag att jag måste stå över min egna irritation över hans beteende och försöka åstadkomma något konstruktivt. Det här är ett mönster som måste upphöra.
Nu har vi landat i att han måste ha en strategi för att kunna bryta surheten när den griper tag i honom. Frågan är vad en så liten kille ska kunna hitta på som är tillräckligt starkt för att stå emot en så överväldigande känsla som surhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar